Elis och hans första ruta

Elis kom in efter att ha spelat fotboll. Jag märkte att det var något med honom, men inte riktigt vad. Vi åt och satt och spelade på övervåningen sen och han frågade när mamma skulle komma hem, något han aldrig brukar göra. Sen säger han plötsligt att han inte vill att mamma ska komma hem. “Nähä?”, säger jag förvånat. “Jo för hon kommer se en grej..”. Jag anar direkt oråd och lirka lite med honom. Han säger direkt utan omsvep att han haft söder en glasruta när han spelat fotboll och mamma kommer bli jättearg. “Va!?”, säger jag, “vilken ruta då?”. “En där ute säger han förläget”. Jag ber honom visa och så går vi ut och pekar på en liten ljuslykta vi har på bron. Den har glasväggar och en av de har gått sönder. Jag blir väldigt lättad över att inte ett stort 3-glas-fönster hos grannen är inslaget och säger att han inte behöver oroa sig. Man ser att en stor tyngd föll av hans axlar och han skiner lättad upp. Jag hade själv sönder ett gäng glasrutor när jag var liten och minns ångesten man hade inför att berätta om händelsen :)